Baileys underbara Baileys

Stall Dagbok / Permalink / 0
Imorse när jag vaknade fick jag notisen "Du har minnen att se tillbaka på idag" från Facebook. Jag tycker det är en rolig grej för det blir ju nostaligikt på något sätt även om det skrämmer mig lite att tiden går så himla snabbt och att jag snart är vuxen osv. Men det är inte vad detta inlägg ska handla om. Detta skriver jag för och till Baileys och hans ägare Lena. Utan Baileys och framförallt Lena vet jag inte vart i ridningen eller hästvärlden jag stått idag. Men jag tycker vi tar det från början och detta kommer bli ett långsökt inlägg men det stärker också min tro om att allt händer av en anldening.
 
Hela storyn med Baileys började egentligen med två andra hästar eller shettisar som de är. Jag var inne på hästnet för att kolla efter medryttarhästar när jag kom över annonsen om Myzac och Rizzo. Jag hade inte alls något intresse över att bara vara skötare eftersom jag ville rida men jag gav det ett försök eftersom stallet låg 5min från mitt hus. Så jag ringde Lena och jag kommer ihåg att jag velade över om jag skulle göra det eller inte men tur nog så ringde jag endå! Vi bestämde en träff och jag kom dit.
Häst - Myzac den mörka, Rizzo skäcken.
 
Jag hade länge sökt efter en ponny med min kompis Gabriella som jag då också släpade dit. Tänkte att ska jag endå inte rida så vill jag ju åtminstånde inte vara själv. Så hon tog Myzac och jag Rizzo. Vi hade riktigt kul tillsammans, vi promenerade, löshoppa och badade. Men efter några veckor försvann Gabriellas intresse då hon ville rida istället och då blev jag själv. 
Myzac hade ridits några gånger förut av en tidiagre tjej men jag blev endå rätt förvånad när Lena frågade om jag ville börja rida honom. Jag kan säga att det var en ganska stor omställning att komma till en liten A-ponny med egena intressen och humör jämnfört med stora ridskolehästar som gör allt du ber de om. Men att rida honom var en viktigt del av min utbildning och även om det inte var vidare seriöst så var det en riktigt rolig bit av min ridkarriär och jag träffade även två nya vänner i stallet, Tove och Vendela.
(null)
Jag och Vendela.
 
Det jag inte visste var att Lena hade två hästar till nämnligen Isa och Baileys.
Isa en mycket posetiv men stoig individ som vet vad hon vill!
Baileys en helt underbar häst som bara bryr sig om sin ryttare och skulle aldrig skada någon. Otroligt fint temprament. 
 
Efter ca 3 månader började jag även rida Isa och Baileys. Det gick sjukt bra och vi hade mycket roligt tillsammans. Under den perioden red jag även på ridskola och en gång när jag var där såg jag att anmälningslistorna för nyårscupen var uppe. Det blev våran första start, en i dressyr och en i hoppning.
                                     
Fotograf - Malin Andresson
 
Sen så fortsatte tävlingarna och det gick helt okej, på grund av en olycka får han inte hoppa högre än 50 trotts att han älskar hoppning. Här är lite bilder från vår första P&J.
Fotograf - Frida Wismar
 
Det kändes verkligen som att det var på Baileys som jag började rida på riktigt. Jag vet inte varför men det var nog då jag började ta ridningen på allvar, vet inte om det berodde på att jag kom upp i den åldern då eller om det var för att jag nu hade massor av nya möjligheter. 
 
Men endå så sjukt att en sak verkligen leder till en annan för hade jag inte kommit till stallet Baileys står på hade jag alldrig träffat Tove som fått mig att gå på ridgymnasiet jag valt och undra då vart jag skulle börja i höst? Vart i min ridning hade jag varit om jag fortsatt? Jag blir lagom nyfiken.
 
Nu har det gått över ett år sedan jag red Baileys och han har blivit pensionär, jag hoppas såklart på att komma och hälsa på honom någon dag och kanse ta en ridtur. Jag är otrolig glad att jag fick så många möjligheter med honom och vem vet snart kanske det blir Isas tur??
 
Har ni någon häst som betytt mycket för eran ridutbildning eller bara ligger er varmt om hjärtat? Kommentera nedan och gilla inlägget om ni vill ha flera likande inlägg.
Till top