Motivation

Stall Dagbok / Permalink / 0
På kvällen blev det lektion på Bozz och jag kände redan innan jag hoppa upp att detta kommer inte gå bra. Jag har en svacka i ridningen just nu och det är så otroligt irriterande för jag känner mig så fruktansvärts dålig, helt värdelös faktiskt. Jag vet att jag inte har några lätta hästar att göra med men jag måste få känna att det går bra någon gång också och den känslan har jag inte haft sedan Chester åkte. Jag saknar honom så det gör ont:/ 

Jag har helt enkelt ingen motivation kvar att fortsätta kämpa men jag vet att jag kan och dethär ska alla ryttare i svåra situationer ta åt sig. Jag måste sluta gråta, sluta tycka synd om mig själv och istället fortsätts kämpa. Det är mitt val hur det ska sluta och det är mitt val om jag ska ge upp allt. Ger jag upp allt är det borta och jag behöver inte oroa mig längre, men är det värt det? Det kommer alltid va tider då jag känner att jag vill ge upp men då måste jag fråga mig själv: har jag kommit såhär långt bara för att komma såhär långt? Eller har jag kommit såhär långt för att komma längre? Har jag gått igenom allt för att ge upp? För att säga att jag inte kan göra det längre? Har jag gått igenom allt dethär för att säga att detta är slutet och att jag slutar rida? Jag slutar inte. Som ryttare slutar man inte. Det är mitt val men jag vet att alla ryttare går igenom mycket så varför ska jag sluta när vi alla går igenom samma saker och det finns dom som fortsätter kämpa? Det kommer finnas kritiker som inte förstår språket jag talar, språket som är byggt på tystnad. Det kommer finnas människor som inte förstår hur mycket jobb, träning, tid och smärta jag lagt net ner för att komma såhär långt men jag är inte klar. Jag ska komma längre. Skrapsår och blåmärken läker, jag har inte ett mål, jag har mål. När jag når ett når jag flera. Jag ska inte sluta för at det gör ont eller för att det är stressigt. För jag vet att fortsätter jag kämpa  kommer jag att bli belönad för allt jobb, eller man blir inte belönad varje gång men om man fortsätter att pröva nya vägar och inte ge upp så kommer det. Jag vet att det är tuffa tider ibland men jag är inte här för att spela ett spel, jag är här för att slåss och kämpa för att nå det jag vill, för att uppnå mina mål. Om jag ger upp kommer jag förlora den fighten. Jag vet att det kommer tuffa tider då jag inte orkar kämpa längre, att allt bara hade blivit så mycket enklare om jag bara gav upp. Men det är det inte. Så jag ska fortsätta kämpa och aldrig stanna. Jag har så mycket förhoppningar på mig själv men jag måste sluta med det och ta itu med verkligenheten för verkligheten är aldrig så som vi förväntar oss och jag kommer aldrig få reda på vad som komma skall så jag måste sluta förlita mig på dessa förhoppningar utan göra det bästa JAG kan då i stunden. Jag ska komma ihåg en sak! Jag har inte kommit såhär långt bara för att ge upp så jag ska upp ut sadeln oavsett smärta oavsett förutsättnkngar, oavsett motgångar för jag ska fortsätta kämpa för det som jag känner mig hemma i. Det är inte alltid lätt men det kommer aldrig bli lättare om jag ger upp.


Ha en fin fredag och ta åt mkg av det jag skrev<3

Till top